Pang!

På morgon fick jag samtal från VC. De tog prover om jag är bärare av HLA B-27 (Bechterew) och det visade sig vara positivt. FAN! Det enda jag inte ville! Läkaren var nästan säker på att det är magsjukan i Thailand som startat allt. Det är ofta så det börjar, och det kan sen sätta sig i knäled och andra leder. Jaha, vad kan man göra åt det då? NADA, inte då jag är gravid. Han trodde att jag kan räkna med att ha det så här i flera månader. Ja, typ tills bebisen kommer eller vad? Förstörs inte lederna av att vara infekterade utan att få medicin? Hmmm som ni ser har jag tusen frågor som jag måste få svar på. Har grinat hela morgonen med alla jag pratat med. Känns bajs!

Jag som tänkte att jag säkert får penicillin och sen blir allt bra. Vi kan ju alltid hoppas på att jag får penicillin och att det hjälper en smula. Tanken på att inte kunna jobba får mig att börja gråta igen. Kan säga att man blir tokig av att gå hemma, i alla fall jag. För tillfället kan jag inte ens köra bil, så jag är fast i mitt eget hem!

Känner mig inte som världens bästa mamma direkt. Kan knappt göra nåt med Alvin, förutom spela spel och läsa bok typ. Nu gråter jag igen. Jag vill kunna vara mig själv, hitta på saker med min plutt som vanligt. Kan inte ens köra honom till förskolan just nu.

Amputera? Jao varför inte. Känner mig som Gretel 93 år med alla krämpor. Den här graviditeten har inneburit komplikationer och krämpor från första början. Vi kan bara hoppas att det inte ska vara så här resten av graviditeten. Och så måste jag påminna mig själv om och om igen.....det finns de som har det så mycket värre. Måste bara få spy ur mig alla tankar. Idag känns allt skit, men imorgon kanske det känns bättre. Hoppas det i alla fall.

Kram!