tisdag 27 januari 2009

sjuka och elände


väldigt länge sen sist nu... dagarna tar vi oss igenom aningen lättare nu. Det är kvällarna som är tunga. Jag som annars inte har några problem alls att somna måste nu ha en tv att somna till för att slippa fundera. Tänker på pappa varje dag...det är tomt så tomt...men kontigt vore det ju annars. Man blir ständigt påmind...som när man öppnar badrumsskåpet hos mamma och där står pappas parfym och rakapparat :(

På fredag ska vi ha begravning och det kommer bli en väldigt tung dag. Men samtidigt ett fint avsked av pappsen. Det känns ofta som att han är med oss :) Alvin verkar på något sätt förstå allt. han har torkar mina tårar och så säger han att moffa är borta och pekar upp mot himlen...

Tisdag natt fick Alvin magsjuka och det höll i sig tills igår...stackaren. Som tur var verkar magen ha lugnat sig nu annars ville dom att vi skulle åka in med han pga risken för uttorkning. Men nu har den lille guldklimpen lyckats smitta ner mig, mommo, farfar, moster och mattias....det ni! Nu har min magsjuka försvunnit men ersatts av förkylning :/

Har fått jobba massor nu...skönt som tusan. Men så klart går man och blir sjuk. Nåja nya tag till veckan!

Njuter verkligen av Alvin nu...han är så otroligt go och har börjat prata jättemycket så man förstår :)

mamma, pappa, mommo
moa - moffa
waova - farfar
ao - farmor
doe - josse
doa - jonas
giiie - angelie
totto - viktor
ia - ida
ami - sami
nanna- johanna
bobbe - robbe
nina
oa - ola

och många många fler.... :)
säger typ allas namn nu och älskar att se på bilder där han får säga vad alla heter. tror det finns hur mycket bus som helst i den lilla killen :P han är verkligen min glädje och får mig att släppa alla trista tankar som finns.

Alvin har fått en stor säng nu. nattningarna jobbar vi på haha...går bättre och bättre. och så hör man kring 4 snåret små tassande fötter som kommer in till oss och vill sova med mamma och pappa :) goooos! Om jag är på fötter imorgon kanske det blir en promenad...men just nu har jag feber så det ser inte ljust ut direkt. känner bara att jag MÅSTE ha frisk luft. har inte varit ut sen fredag!!

nåja nog med trams...nu duschen sen till kojs! Kram och hej

fredag 2 januari 2009

livet är orättvist

28/12 2008 kommer vi aldrig glömma. Den tyngsta dagen i vårt liv. Pappa orkade inte kämpa längre. Efter flera års kamp där det sista året varit som värst så fanns det inte mer kraft kvar hos min älskade pappa Kjell. Han blev bara 55 år, men det har varit 55 underbara år. Och 24 av de åren har jag fått tillbringa med honom. Han var världens underbaraste pappa och ställde alltid upp på mig och min familj oavsett vad det gällde.

Han har lärt mig så otroligt mycket så ingen kan förstå, fått mig att stå på egna ben. Allt han själv inte kunnat göra har han lärt oss att göra. Han visste det mesta om det mesta. Det är guld värt och jag beundrar honom så! Pappa har varit en kämpe från början till slut och jag vet att vi kommer att ses igen!

Det gör så ont i hela mig och jag saknar Dig varje minut som går. Jag har inte förstått att Du inte finns längre, jag vill inte vänja mig vid den tanken! Du kommer alltid att fattas mig, jag kommer alltid att älska Dig!

På annandagen så pussade jag dig i pannan och sa att jag kommer i övermorgon. Menså blev det tyvärr inte. Vi hann inte dit innan det var för sent. Dagen före din bortgång så hade du din bästa dag under hela sjukhusvistelsen. Du var upp och körde rullstol, hade blivit av med alla slangar och läkarnas förhoppning var att få ta bort "trakken" till och med. Vad hände? Vad gick så fel? Jag har så svårt att acceptera för du var ju på väg hem till oss!

Vi får vara tacksamma för den underbara tid vi haft med Dig! Så ledssamt att Du inte fick fler år tillsammans med Alvin och oss! Åh pappa! Tårarna rinner och jag känner mig så tom utan Dig! När jag sover så finns Du i drömmarna och när jag vaknar så blir jag återigen påmind om den hemska sanningen.

Imorgon ska vi åka hem till Luleå och det känns fruktansvärt att lämna mamma och josse ensamma här. Och jonas som måste till Jukkasjärvi! Allt är så jobbigt och det kommer det vara en väldigt lång tid framöver.

Den bästa av fäder vi fick
men Du släppte taget och gick.
Till himlen upp Du for
Kvar på jorden är Dina barn och vår mor.
såren och saknaden som nu våra hjärtan bär
kommer alltid att sitta där.
Allt Du gett oss här i livet
är mycket mer än någon tagit för givet.
Alltid älskad aldrig glömd.

Jonas, Annso & Josse


Min älskade pappa! Jag vill att du kommer tillbaka! Vila i frid, vi ses i Nangijala!