Livet är verkligen ingen självklarhet. Det har jag insett de senaste dagarna. Känner mig bara tom...konstant huvudvärk och helt slut i kroppen. Försöker vara hos pappa så mycket jag kan och orkar. Försöker ge han all styrka jag bara har för att han ska kämpa sig genom detta. Men de som känne rhonom vet att han är en tjurig man som inte ger upp i första taget. Han är min kämpe, min hjälte! Jag tror och hoppas att allt kommer bli bra. Kämpa pappa!
Ena stunden mår jag ganska hyffsat nästa sekund bara gråter jag. Försöker vara stark när jag är med Alvin. Tog med han en sväng till pappa idag. Önskar jag kunde läsa hans tankar just då.
Annars händer det ingenting. Jag kommer vara i kalix till söndag minst. Kanske längre. Vet inte vad jag ska skriva. All styrka till min älskade pappa! Vi älskar dig!
1 kommentar:
Förstår av vad jag läser att du har det tungt. Jag tänker på dig! Många kramar
Skicka en kommentar